Hej på er alla mina läsare!

Nu är det länge sen jag bloggade nått, har inte haft varken tid, lust eller ork. Det har hänt saker i familjen som har gjort det.

Måndagen den 31 augusti va en hemsk dag Min svärmor omkom i en trafikolycka kl 13.15 Polisen kom hem hit  kl 19.20 på kvällen o sökte min man, som då var ute och åt middag på verandan med sina medarbetare. Många tankar hann snurra i huvudet på mej under tiden. Till slut måste jag fråga vad det gällde, så frågade dom om jag va Roger fru, efter det så berättade dom om vad som hänt, jag blev helt chockad. Dom satt sej ner o pratade med mej o sen så åkte vi ner på stan för att hämta Roger. Den civilklädda polisen gick in på resturangen för att söka reda på Roger. När dom kom ut så klev jag ur polisbilen o sen så stog vi bara o höll om varandra o grät. Åkte sen hem till oss igen tillsammans med polisen, där dom återigen fick gå igenom allt, nu tillsammans med Roger.

NU kom vi till ännu en otroligt tung sak   som måste göras direkt, det va att underrätta Rogers 3 systrar. Började med systern som bor i Stöde, hon kom ner till oss omedelbart, sen åkte vi till de 2 andra systrarna, o stackars lillasyster som va så sjuk i influensa, tyckte så fruktansvärt synd om henne. Lilla gumman.

Sen va det bara att åka hem o försöka smälta allt, vilket va jättesvårt. Somnade först kl 2 på natten av ren utmattning, klev upp igen kl 05.30 för då kunde varken jag eller Roger sova längre.

PÅ Tisdagmorgon kom min älskade son hem, han åkte hem från jobbet i sthlm redan på Måndagkväll eftersom han ville vara med oss o trösta o stötta oss. Min älskade dotter o fick inte reda på detta förrän på Tisdagkväll, jag ville att hennes sambo skulle vara hemma med henne när jag berättade det. Hon grät o tyckte att det va hemskt, dom bestämde att dom skulle åka hem på Fredagnatt(hon bor i Nyköping, pluggar där). Tycker att det va så omtänksamt av dom att vilja stötta Roger så fint i denhär svåra situationen.

Torsdag den 3 September så va vi ner till Sthlm för att träffa polisen o kvinnojouren som min svärmor jobbade för.

Var även till olycksplatsen o tittade. Vi köpte 10 röda rosor o 2 ljus som vi tände o la på platsen. Så fint. Usch va tungt det va.

Torsdag den 10 september till söndag den 13 va vi i svärmors lgh o började tömma tillsammans med systrarna o deras respektive. Måste åka ner en helg till för vi hann inte klart, men det får bli efter begravnigen som äger rum den 25 september.

Imorgon kväll ska alla syskonen träffas hemma hos oss för att bestämma allt som rör begravningen.  Nästa Fredag kommer prästen hem till oss för då vill han träffa oss alla innan begravningen.

Många vänner o bekanta o släkt har ringt, skickat oss blommor o kort. Tack så jättemycket, det betyder verkligen mycket  för oss,  man ser vilka vänner man har omkring sej en sån här gång, tack än en gång.

Va rädd om varandra. Skiljs inte åt utan att vara vänner o somna aldrig heller ovänner, man vet inte om man kommer att se igen, livet är bara till låns.

Många varma kramar.